Är en minskad bostadssegregation bara en naiv dröm?

6

Alla politiska partier har en uttalad ambition att minska bostadssegregationen. Hur det ska gå till varierar, beroende på ideologi eller hur stor tilltro man har till makroekonomiska teorier. Så långt kan vi ändå konstatera att utvecklingen gått i motsatt riktning de senaste 30 åren, med alla de sociala problem som medföljer. Att minska bostadssegregationen har visat sig oerhört svårt och det kommer inte att bli lättare de kommande 30 åren, snarare tvärt om. Frågan är om inte den samhällsutveckling som följer som en konsekvens av ökad automatisering och digitalisering till och med håller på att göra uppdraget helt omöjligt.

Vi står inför, eller är i början av, ett nytt stort tekniksprång som kommer att få omfattande konsekvenser på arbetsmarknaden. Den baserar sig på en ny våg av digitalisering som ger mer kraftfull och intelligent databehandling i kombination med enorma mängder information. Forskare hävdar att vartannat tjänstemannajobb kan bli automatiserat inom 20 år, (Stiftelsen för strategisk forskning, SFF) vilket påverkar 50 % av arbetsuppgifterna bland ekonomer, revision, banktjänster, övervakning/kontrolluppgifter etc. Sedan år 2000 har nästan vart fjärde jobb hos Sveriges 25 största företag rationaliserats bort. Det som pågår brukar kallas ”Den andra maskinåldern” och den kommer att bli en allvarlig utmaning för den traditionella tjänstemannamedelklassen.

Tekniska framsteg förändrar arbetsmarknaden

Det bör påpekas att det råder delade meningar om huruvida de nya arbeten som utvecklingen skapar har förutsättningar att bli tillräckligt många för att kompensera för de som faller bort. Erfarenheterna så långt visar att det även är en fråga om att förstå möjligheterna, anpassa arbetskraftens kompetens och dra nytta av teknikutveckling. I Tyskland har t.ex. antalet industriarbeten, som procent av den totala mängden arbeten, minskat hälften så mycket som i USA mellan 1991 och 2014, trots att man har 301 robotar per 10 000 arbetsplatser, jämfört med USA där motsvarande siffra är 176.

Sysselsättningen har ökat sedan finanskrisen men en hög andel nya arbetstillfällen i Europa och USA utgörs av tillfälliga, lågavlönade jobb i tjänstesektorn. ”American bureau of labour statistics” visar t.ex. att 4 av de 5 snabbast växande yrkena i USA i dag baserar sig på någon form av personlig service. Inga av dessa arbeten kräver en universitetsutbildning. Erfarenheter från USA visar även att många arbetslösa medelklasstjänstemän haft svårt att få ett nytt lika välbetalt arbete.

Samtidigt har den digitala revolutionen gynnat de med lång utbildning. Antalet jobb som generellt kräver högre utbildning, och därmed ger högre lön, utgör i dag ca 40 procent av arbetsstyrkan inom EU, att jämföra med 28 procent år 1998. I England har reallönerna för nyutexaminerade från universitet och högskolor ökat med 35 procent sedan 1963 medan den för resten av befolkningen stått still, eller gått tillbaka. Övriga OECD länder har haft en liknande utveckling.

Arbetstillfällen koncentreras till lägsta och högsta inkomstsegmenten

Oavsett vilken ståndpunkt man tar i debatten om teknikutvecklingens möjligheter att skapa nya arbeten så är de allra flesta överens om att den s.k. ”andra maskinåldern” stegvis urholkar den traditionella tjänstemannamedelklassen. Tillväxten på arbetsmarknaden sker främst i hög- och låginkomsttagarsegmenten vilket leder till vidgade klyftor mellan människor, länder och regioner. Politiska åtgärder kan bara mildra utvecklingen.

I 26 av USA´s delstater är t.ex. chaufför det vanligaste yrket i dag, (enligt Al Gore). Vad händer där när självkörande fordon slår igenom på bred front? Lägger vi till en omfattande klimatflyktingström så har vi skapat gott om svängrum för dystopiska framtidsscenarier. Det saknas inte debattörer som talar om en framtida nyfeodalism där kapitalägarna tar över de gamla godsägarnas roll. Det ännu på tok för tidigt att dra så dramatiska slutsatser men den samhällsförändring vi står inför kommer på sikt att få genomgripande konsekvenser för bygg- och fastighetsmarknaden.

Skillnader i betalningsförmåga påverkar bostadsmarknaden

På bostadsmarknaden kommer boenden utvecklas som allt mer fokuserar på hushållens mer diversifierade betalningsförmåga. Detta påverkar i allt större utsträckning båda vad och var man bygger. Sedan 2011 har de flesta nya bostäder som kommit ut på marknaden fördjupat bostadssegregationen ytterligare samtidigt som hyresrättsbeståndet stegvis blivit mer marknadsanpassat, (via nyproduktion eller hyreshöjningar i samband med renoveringsprojekt).

Så för att svara på frågan; är en minskad bostadssegregation bara en naiv dröm? Svaret är nog tyvärr ja. Att på sikt nå verkliga resultat kommer att kräva enorma åtaganden och med säkerhet ett och annat mycket impopulärt beslut. Det saknas redan i dag politiskt mandat, och kanske genuin vilja att göra det som krävs för att stoppa utvecklingen. Om 30 år kan vi bara hoppas att det samhälle vi fick, var det vi faktiskt ville ha.