Av: Stefanie Siegrist researcher, ETH Zurich, KOF Swiss Economic Institute
Schweiz politik för transportinfrastrukturen genomgår just nu en förändring. Efter en folkomröstning nyligen har flera planerade vägprojekt avbrutits. För många kom beslutet som en överraskning, då stora infrastrukturprojekt sällan har ifrågasatts i modern tid. Om denna omvälvning leder till en bättre samordning av väg- och järnvägsinfrastrukturen, snarare än att helt stoppa stora investeringar, kan kursändringen dock vara mycket klok. Oavsett kräver händelseutvecklingen att gamla sanningar inom anläggningsbyggandet ses över.
Under lång tid har stora investeringar i transportinfrastruktur haft ett starkt stöd hos allmänheten i Schweiz. Enskilda projekt har mött motstånd, men den breda uppfattningen har varit att sådana investeringar är avgörande för landets funktion och välstånd. Utöver detta är infrastrukturprojekt viktiga ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv eftersom de ger konjunkturell stabilitet genom långa planeringsfaser och år av byggnation. Under covid-19-pandemin fungerade pågående projekt som en positiv motvikt i ekonomin. Finansieringen är dessutom tryggad genom två federala fonder: Järnvägsinfrastrukturfonden (BIF) sedan 2016 och Väg- och agglomerationsfonden (NAF) sedan 2018.
Med 45 procents valdeltagande röstade 52,7 procent nej till sex vägförlängningsprojekt i den schweiziska regeringens program STEP 2023.
Flaggskeppsprojekt som Nya Alptransversalen (NRLA), färdigställd 2020 efter över 20 års byggtid och till en kostnad av 23,5 miljarder euro, har stärkt synen på transportinfrastruktur som en trygg investering, skyddad från granskanden och ifrågasättanden.
I november 2024 skakades dock denna trygghet om. Med 45 procents valdeltagande röstade 52,7 procent nej till sex vägförlängningsprojekt i den schweiziska regeringens program STEP 2023. Projekten syftade till att minska flaskhalsar i vägnätet, men en oro för ökad trafik och klimatpåverkan fick motståndet att växa. Nej-sidan såg resultatet som en seger för klimatskydd och en omställning mot kollektivtrafik.
Att planerna skrotades så nära byggstart var överraskande, även för mig. Projekt som varit under utveckling i åratal betraktades som självklara. I efterhand inser jag att det kanske var naivt att anta att vägprojekt per automatik accepteras. Ändå innebär folkomröstningen inte att stora investeringar i transportinfrastruktur i sig är avfärdade. Snarare visar den att det finns ett behov av alternativ och av modernisering. Kanske är det dags att lämna rigid planering och istället omfamna flexibla lösningar.
För mig som byggmarknadsanalytiker betyder detta att ifrågasätta transportinfrastrukturens roll som en pålitlig motor för tillväxt i byggmarknaden. När dessa infrastrukturprojekt tidigare varit en given faktor i konjunkturprognoser, krävs nu större försiktighet i bedömningarna.
Historiska folkomröstningar på 1990-talet möjliggjorde NRLA och lade grunden för dagens järnvägsinfrastruktur. På samma sätt skulle det största vägprojektet i det nedröstade paketet ha inletts först år 2037. De beslut vi fattar idag formar alltså vardagen för kommande generationer.
Politiska skiften som detta i Schweiz kan vara en föraning om genomgående förändringar i den europeiska bygg- och anläggningsmarknaden. Hur vi anpassar oss idag avgör hur väl vi möter framtidens behov.
Texten är skriven av Stefanie Siegrist, researcher på ETH Zurich, KOF Swiss Economic Institute som är Schweiz representant i det europeiska analysnätverket Euroconstruct. Sverige representeras av Prognoscentret. Läs mer om Euroconstruct och nätverkets prognoser för de europeiska bygg-och anläggningsmarknaderna här.
