Igår meddelande mark- och miljödomstolen sitt beslut att Cementa får förnyat tillstånd på fyra år för fortsatt kalkbrytning. Det är ett viktigt besked för den svenska cementförsörjningen, byggandet och i förlängningen hela samhällsutvecklingen.
Vi har levt med en osäkerhet sedan en tid tillbaka. Frågan om cementförsörjningen har varit ett orosmoln och när vi nu ser att en lösning äntligen är på plats är det högst välkommet. Bakgrunden är att Cementa, som står för 75 procent av den svenska cementförsörjningen, inte fick förnyat miljötillstånd när det tidigare förföll under 2021. Regeringen beslutade om att ge Cementa ett tillfälligt tillstånd som sträcker sig till 31 december 2022 för att undvika en cementkris med allvarlig samhällspåverkan. Cementa lämnade i april in en ansökan om ett kortare täkttillstånd om fyra år, tänkt som en brygga under tiden som ett längre tillstånd om 20–30 år prövas.
Möjlighet till överklagan av Mark- och miljödomstolens beslut finns och ska då inkomma senast den 3 januari 2023. Det sker ingen automatisk prövning av fallet i högre instans varför vi nu får vänta och se om det överhuvudtaget kommer en överklagan och om den i sådant fall kommer tas upp.
Vår prognos för den svenska byggmarknaden, som publicerades tidigare i höstas, baserades på att en lösning av frågan skulle ske. Vår bedömning gjordes naturligtvis utan rättslig bedömning i sak, men baserades på att cementförsörjningen är en så pass samhällskritisk fråga som måste finna en lösning för att inte riskera nödvändig byggnation av exempelvis sjukhus, tunnelbaneutbyggnad och bostäder. Viktiga samhällsfunktioner behöver utvecklas och underhållas och hade domstolen avslagit tillståndet var bedömningen att man återigen skulle agera från politiskt håll.
När den dåvarande regeringen gav Cementa sitt tillfälliga tillstånd riktades svidande kritik från Lagrådet gällande den lagrådsremiss som presenterades. Högsta förvaltningsdomstolen slog dock nyligen fast att agerandet var lagligt, men att frågan om respekten för rättsstatens principer ändå kom upp visar med tydlighet på den frontalkrock som frågan inneburit. Lagrådet menade att: ”I sammanhanget måste också beaktas risken för att lagstiftaren – genom att införa lagstiftning som är helt inriktad på att korrigera utgången i ett enskilt fall som har hanterats i domstol – skadar tilltron till det svenska rättssystemet”.
Processen har belyst svårigheten i att göra avvägningar mellan olika samhällsintressen inom ramen för miljöbalken och visar att vi har en institutionell resa att göra. Vi ser dock att det pågår ett arbete i Regeringskansliet för att öka motståndskraften mot störningar, oavsett vilket ursprung eller karaktär de har, genom den statliga utredningen Ökad försörjningsberedskap för varor och tjänster inom industrin. Vid årsskiftet presenteras ett delbetänkande om uppdraget om miljötillstånd för samhällskritisk verksamhet. Vi kommer med stort intresse ta del av det.
Beslutet ger naturligtvis branschen ett visst andrum och en möjlighet att fortsätta med sina projektplaner men på lite längre sikt kvarstår dock frågan om hur man ska agera i det fall ett längre tillstånd inte ges.